Att vara familjehem innebär att ta emot ett barn eller en ungdom som behöver en trygg och stabil tillvaro. Uppdraget handlar i första hand om att ge barnet omsorg, struktur och en fungerande vardag, men familjehemmet får också ekonomisk ersättning när en placering genomförs. Ersättningen består av olika delar och påverkas av uppdragets omfattning samt barnets individuella behov. Därför är det viktigt att förstå skillnaden mellan arvode, omkostnadsersättning och andra ersättningar som kan bli aktuella under placeringen.
Ersättningen består av arvode och omkostnad
Gemensam familjehemsorganisation beskriver att ersättningen till ett familjehem betalas ut i form av arvode och omkostnadsersättning när familjen tar emot en placering. Uppdraget som familjehem är inte en anställning och bör inte ses som en huvudinkomst, eftersom det ofta inte går att veta i förväg hur länge ett barn eller en ungdom kommer att vara placerad. Ersättningen ska i stället kompensera för själva uppdraget och de kostnader som uppstår när ytterligare en person blir en del av familjens vardag.
Sveriges Kommuner och Regioner ger varje år ut rekommendationer om ersättningar inom familjehemsvården. Gemensam familjehemsorganisation följer SKR rekommendationer för familjehemsuppdrag. För 2026 finns aktuella rekommenderade nivåer för både arvode och omkostnadsersättning. Samtidigt bygger socialtjänstens arbete på individuella bedömningar, vilket innebär att ersättningen för ett visst uppdrag inte automatiskt behöver bli densamma som för ett annat familjehem.
Det är därför viktigt att socialtjänsten och familjehemmet har en dialog om ersättningen innan barnet placeras. Uppdrag kan skilja sig åt på många sätt och ersättningen behöver bedömas utifrån den aktuella placeringen. Ett familjehem bör därmed inte jämföra den egna ersättningen direkt med vad någon annan familj får, eftersom förutsättningarna och barnets behov kan vara olika.
Sedan 2023 gäller förändrade rekommendationer från SKR. En av förändringarna är att grundarvodet är detsamma inom åldersgruppen noll till nitton år, i stället för att vara uppdelat mellan yngre och äldre barn. Det kan också finnas situationer där grundarvodet reduceras, exempelvis när ett syskon placeras i samma familjehem. Det visar återigen att ersättningen behöver kopplas till den konkreta placeringen och bedömas individuellt.
Arvodet ersätter familjehemmets uppdrag
Arvodet är den del av ersättningen som betalas för den tid och den insats som familjehemsuppdraget kräver. Det handlar alltså inte om att ersätta utlägg för barnet, utan om själva uppdraget som familjehem. Hur högt arvodet blir beror bland annat på hur omfattande placeringen är och vilket stöd barnet behöver i vardagen.
Den lägsta rekommenderade ersättningsnivån i form av grundarvode är 12 230 kronor enligt rekommendationerna för 2026. Det är dock inte möjligt att utifrån den summan säga exakt vad ett visst familjehem kommer att få. Om barnet exempelvis har omfattande vårdbehov, behöver täta besök inom sjukvården eller behöver mycket stöd i skolarbetet och i relationer med andra kan det vara omständigheter som motiverar ett högre arvode.
Arvodet är en skattepliktig inkomst och beskattas som inkomst av tjänst. Det är både sjukpenninggrundande och pensionsgrundande, men ger inte rätt till tjänstepension. Arvodet kan fördelas mellan familjehemsföräldrarna och kan också betalas ut till en av dem beroende på familjens önskemål.
Ett familjehem är uppdragstagare och inte anställd. Det betyder att familjehemsuppdraget inte ger samma villkor som en vanlig anställning. Uppdraget berättigar exempelvis inte till a-kassa, semesterlön eller semesterersättning. Skatten på arvodet dras automatiskt med 30 procent, men den slutliga skatten påverkas av den totala inkomsten under året.
Det är därför bra att se arvodet som en särskild del av familjehemsersättningen och hålla det åtskilt från de pengar som ska täcka barnets omkostnader. Arvodet ska kompensera för uppdraget och arbetsinsatsen, medan omkostnadsersättningen har ett annat syfte och ska täcka de merkostnader som uppkommer när barnet bor i familjen.
Omkostnadsersättningen täcker barnets kostnader
Omkostnadsersättningen är till för de extra kostnader som familjehemmet får när ett barn eller en ungdom flyttar in. Den består av en åldersfördelad schablon som kallas grundomkostnad och kan kompletteras med ersättning för individuella tilläggskostnader. Grundprincipen är att merparten av de normala kostnaderna ska täckas av grundomkostnaden.
Grundomkostnaden är beräknad för att täcka barnets vanliga och löpande behov. Där ingår både barnets egna utgifter och barnets del av familjens gemensamma hushållskostnader. Det kan exempelvis handla om livsmedel, kläder, skor, personlig hygien, fickpengar, fritid, förbrukningsvaror, möbler, husgeråd, textilier, telefon och normalt slitage i hemmet.
Omkostnadsersättningen inkluderar också barnbidrag eller studiebidrag. Om bidraget betalas direkt till familjehemmet eller till ungdomen ska det därför dras av från omkostnadsersättningen. När barnet fyller tretton år ska omkostnadsersättningen höjas.
Utöver grundomkostnaden kan barnets individuella behov innebära att familjehemmet får andra kostnader. Sådana tilläggskostnader kan bland annat avse barnomsorg eller skolbarnomsorg, resor i samband med umgänge med föräldrar eller andra närstående, specialkost, glasögon eller linser. Återkommande kostnader kan i vissa fall beräknas som ett fast tillägg per månad, medan mer sällan förekommande utgifter prövas när de uppstår.
Omkostnadsersättningen är inte sjukpenninggrundande eller pensionsgrundande. Familjehemmet får göra avdrag för omkostnadsersättningen i deklarationen, men Skatteverket drar av 5 000 kronor från den summa som avdraget beräknas på. Även den skattemässiga hanteringen skiljer sig alltså från arvodet, vilket gör det viktigt att hålla isär de olika ersättningsdelarna.
Lönebortfall och skatt kan också påverka ekonomin
I vissa placeringar kan socialtjänsten bedöma att en familjehemsförälder behöver vara borta från sitt ordinarie arbete under barnets inskolning och eventuellt under en längre förutbestämd period. Då kan ersättning för lönebortfall bli aktuell. Den ersättningen ska motsvara den lön som personen avstår från samt semesterersättning.
Lönebortfallsersättningen ersätter inte arvodet eller omkostnadsersättningen. Om familjehemmet får ersättning för förlorad arbetsinkomst ska arvode och omkostnadsersättning fortfarande betalas ut. Det är därför viktigt att skilja mellan de olika delarna. Lönebortfallet kompenserar för den inkomst som familjehemsföräldern går miste om, arvodet ersätter uppdraget och omkostnadsersättningen täcker kostnader för barnet.
Samtidigt innebär en bedömning från socialtjänsten om behovet av att vara hemma inte automatiskt att personen har rätt till tjänstledighet från sitt arbete. Det är arbetsgivaren som avgör om tjänstledighet kan beviljas. Frågan behöver därför hanteras både i dialogen med socialtjänsten och med den aktuella arbetsgivaren.
Som familjehem är det även viktigt att vara uppmärksam på skatten. Eftersom arvodet beskattas och familjehemsföräldern kan ha inkomster från flera håll kan den preliminära skatten bli för låg under året. Det kan i sin tur leda till restskatt vid deklarationen.
Ett sätt att minska risken för en oväntad skatteskuld är att hålla kontroll på den totala inkomsten och hur mycket skatt som löpande betalas in. Jämkning kan användas för att beräkna hur mycket varje arbetsgivare eller uppdragsgivare behöver dra i skatt. Det går även att kontakta den kommun som betalar ut ersättningen för att ändra skatteavdraget.
Ersättningen för ett familjehem består därmed av flera delar med olika syften. Arvodet gäller själva uppdraget, medan omkostnadsersättningen ska täcka barnets merkostnader. I vissa situationer kan även ersättning för lönebortfall bli aktuell. Eftersom varje familjehemsplacering bedöms individuellt är dialogen med socialtjänsten central för att ersättningen ska motsvara de förutsättningar som gäller för just det aktuella uppdraget.